Jag flyttar tillbaka till
http://www.glappet.blogspot.com/
För alltid!
Vi ses där:)
måndag 8 juni 2009
söndag 24 maj 2009
slutligen...
Glöm inte
Var god avsluta affären
och publiceraresultaten.
Ryckigt och konstlöst, javisst,
men nödvändigt, innan eftertanken
åter skakar på sitt huvud
och säger nej.
Minns hur det var: vandringslusten
i blåsten på vägarna.
(Ur: "En gång till häst", Bo Grandien)
söndag 17 maj 2009
torsdag 14 maj 2009
ATT UTTRYCKA ARG LÄNGTAN MINDRE ARGT
...att visa missnöje och ifrågasätta utan att behöva agera varken myndig vuxen eller korrekt politiker.
Att berätta utan att skriva på näsan.
Att ifrågasätta utan att ha rätta svaret.
Att tillåtas vara otydlig och ha vaga funderingar.
-Du äger min berättelse.
måndag 11 maj 2009
VAGA IDÈER OCH HUVUDBRY
Jag har en liten grej på gång…
Har funderat och funderat, försökt jobba mig ner till kärnan av vad jag håller på med, vad som är min längtan… mixar sedan detta med de senaste veckornas intryck och diskussioner.
Måste bara tänka lite till… lite klurigt är det.
Fortsättning följer :)
Har funderat och funderat, försökt jobba mig ner till kärnan av vad jag håller på med, vad som är min längtan… mixar sedan detta med de senaste veckornas intryck och diskussioner.
Måste bara tänka lite till… lite klurigt är det.
Fortsättning följer :)
söndag 10 maj 2009
fredag 8 maj 2009
Äh, va fan...
När jag slår mig ner vid frukostbordet landar en liten
Med hjälp av den överför vi budskap till och mottager information från
Så är det i varje fall bättre än att gå bar på ena foten
täckta av sjöstjärnornas armar. Över undervattenslandskapet
är vackra. Mitt ansikte är alldeles leende
vindla genom passet. Vid vägen var en bäck och längre
Människan och talgoxen – två varelser i två skilda världar?
i detta kapitlet avser jag att vidga och fördjupa synen på kommunikationsprocessen
jag har ingenting emot att titta upp från kapten Haddock och dupontarna
-försiktigt, försiktigt!
Jag strålar ut helt olika attityder beroende på mina tankar
fick inte syn på det förrän man var alldeles inpå
Ref: Talgoxens livsuppgift är att följa sitt nedärvda instinktiva
annan ordning. Hos dem börjar bearbetningssamtalen med den mobbade
Vem tar nästa runda?
...det här blir INTE bra!!!
Med hjälp av den överför vi budskap till och mottager information från
Så är det i varje fall bättre än att gå bar på ena foten
täckta av sjöstjärnornas armar. Över undervattenslandskapet
är vackra. Mitt ansikte är alldeles leende
vindla genom passet. Vid vägen var en bäck och längre
Människan och talgoxen – två varelser i två skilda världar?
i detta kapitlet avser jag att vidga och fördjupa synen på kommunikationsprocessen
jag har ingenting emot att titta upp från kapten Haddock och dupontarna
-försiktigt, försiktigt!
Jag strålar ut helt olika attityder beroende på mina tankar
fick inte syn på det förrän man var alldeles inpå
Ref: Talgoxens livsuppgift är att följa sitt nedärvda instinktiva
annan ordning. Hos dem börjar bearbetningssamtalen med den mobbade
Vem tar nästa runda?
...det här blir INTE bra!!!
TILBAKA I SLUMPEN
Vad tar jag med mig idag egentligen… att det är skönt att få tid att diskutera och vända och vrida i grupp men att det fortfarande är jag som bestämmer reglerna för mitt eget skapande :)
Inga svar men många kloka tankar att bearbeta och befrukta med sina egna.
Så vart börjar jag då?
Bilderna får ligga åt sidan ett tag, jag fortsätter att jobba med text och jag gör det med tipset om poeten Roberth Ericsson i bakhuvudet.
Jag tänker mig en text uppbyggd som en sång och reglerna lyder enligt följande.
Sex böcker numrerade från 1 till 6.
Första versen byggs upp av:
Första boken, första raden, första kapitlet.
Andra boken, andra raden, första kapitlet.
Tredje boken, tredje raden, första kapitlet.
Fjärde boken, fjärde raden, första kapitlet.
Femte boken, femte raden, första kapitlet.
Sjätte boken, sjätte raden, första kapitlet.
Andra versen byggs upp av:
Första boken, första raden, andra kapitlet.
Andra boken, andra raden, andra kapitlet.
Tredje boken, tredje raden, andra kapitlet.
Fjärde boken, fjärde raden, andra kapitlet.
Femte boken, femte raden, andra kapitlet.
Sjätte boken, sjätte raden, andra kapitlet.
Refräng byggs av:
Första boken, första raden, sista kapitlet.
Andra boken, näst sista raden, sista kapitlet.
Tredje boken, sista raden, sista kapitlet.
Tredje versen byggs upp av:
Första boken, första raden, tredje kapitlet.
Andra boken, andra raden, tredje kapitlet.
Tredje boken, tredje raden, tredje kapitlet.
Fjärde boken, fjärde raden, tredje kapitlet.
Femte boken, femte raden, tredje kapitlet.
Sjätte boken, sjätte raden, tredje kapitlet.
Ref.
Fjärde versen byggs upp av:
Första boken, första raden, fjärde kapitlet.
Andra boken, andra raden, fjärde kapitlet.
Tredje boken, tredje raden, fjärde kapitlet.
Fjärde boken, fjärde raden, fjärde kapitlet.
Femte boken, femte raden, fjärde kapitlet.
Sjätte boken, sjätte raden, fjärde kapitlet.
...så får vi se vad det kan bli :)
Inga svar men många kloka tankar att bearbeta och befrukta med sina egna.
Så vart börjar jag då?
Bilderna får ligga åt sidan ett tag, jag fortsätter att jobba med text och jag gör det med tipset om poeten Roberth Ericsson i bakhuvudet.
Jag tänker mig en text uppbyggd som en sång och reglerna lyder enligt följande.
Sex böcker numrerade från 1 till 6.
Första versen byggs upp av:
Första boken, första raden, första kapitlet.
Andra boken, andra raden, första kapitlet.
Tredje boken, tredje raden, första kapitlet.
Fjärde boken, fjärde raden, första kapitlet.
Femte boken, femte raden, första kapitlet.
Sjätte boken, sjätte raden, första kapitlet.
Andra versen byggs upp av:
Första boken, första raden, andra kapitlet.
Andra boken, andra raden, andra kapitlet.
Tredje boken, tredje raden, andra kapitlet.
Fjärde boken, fjärde raden, andra kapitlet.
Femte boken, femte raden, andra kapitlet.
Sjätte boken, sjätte raden, andra kapitlet.
Refräng byggs av:
Första boken, första raden, sista kapitlet.
Andra boken, näst sista raden, sista kapitlet.
Tredje boken, sista raden, sista kapitlet.
Tredje versen byggs upp av:
Första boken, första raden, tredje kapitlet.
Andra boken, andra raden, tredje kapitlet.
Tredje boken, tredje raden, tredje kapitlet.
Fjärde boken, fjärde raden, tredje kapitlet.
Femte boken, femte raden, tredje kapitlet.
Sjätte boken, sjätte raden, tredje kapitlet.
Ref.
Fjärde versen byggs upp av:
Första boken, första raden, fjärde kapitlet.
Andra boken, andra raden, fjärde kapitlet.
Tredje boken, tredje raden, fjärde kapitlet.
Fjärde boken, fjärde raden, fjärde kapitlet.
Femte boken, femte raden, fjärde kapitlet.
Sjätte boken, sjätte raden, fjärde kapitlet.
...så får vi se vad det kan bli :)
torsdag 7 maj 2009
SJÄLVRANNSAKAN
Jag är helt klart överenergisk (utan att vara psykoterapeut har jag ställt den diagnosen på mig själv).
Just nu jobbar jag med ett gäng ungdomar som är precis raka motsatsen.
Ibland funderar jag på om det är de som ska lära av mig eller om det är jag som borde lära av dem…
…slappna av lite och inte alltid vara så förbannat korrekt och rädd för att göra fel
Och jag tror att jag lärt mig en del av dem, på gott och ont… bara en sådan sak som att jag missat att vi har kurslitteratur… jag hade missat, eller jag har ett svagt minne av att jag visste men på något vis har jag ändå lyckats förtränga. Jag vet inte om jag skall vara lite stolt över det eller om jag skall bli upprörd, slita mitt hår och förbanna mig själv och min tankspriddhet. Min vän Julia, hon som känner mig väldigt väl, hon skulle säga BRA om hon visste.
Boken är i alla fall beställd och kommer vilken dag som helst och efter vad jag läst på mina vänners bloggar så kan jag se fram emot intressant läsning.
____________________________________________________________
Vad gäller mitt arbete med temat så trevar jag fortfarande efter vad jag egentligen längtar efter. Har jag någon stark längtan?
…och det har jag nog.
Jag har en längtan efter att förstå stora saker,,, jag rotar, trevar, vänder, vrider och slår knut på mig själv och tillvaron men utan att komma fram till något mer än att jag förstår ännu mindre. Också utan att lyckas förklara mer än vissa små delar och jag fattar inte hur jag skall bära sig åt för att förstå och förklara helheten.
Jag längtar efter att vara lite modigare, att våga kasta mig in i saker som jag inte är helt säker på att jag reder ut… det här året hade jag till exempel bestämt mig för att ta tag i mina rädslor. Gick ut starkt men fick kalla fötter och drog mig tillbaka. Kanske har jag fått nog av mod för ett tag, kanske måste jag bara få stanna upp och vila i det ny-trygga, det som så nyss var det o-trygga. Kanske måste jag vänta ett litet, litet tag innan jag vågar ta tag i schenskräck och prata-engelska-fobier.
____________________________________________________________
Idag hade jag ett intressant samtal med en ny bekantskap. Vi hade så mycket gemensamt, även om hon hade låååångt mer erfarenhet än mig, men det kändes så skönt att prata med någon som hade samma ”tänk” kring konst och pedagogik… och vi kunde dela erfarenheter och känna igen oss i varandras beskrivningar.
När hon lämnat mig på mitt kontor så förstod jag att allt det där jag sade i början av detta projektet är helt omöjligt för mig att införliva eftersom det skulle innebära ett steg tillbaka… jag är inte samma nu som för fem år sedan… den jag är idag VILL teoretisera, VILL tänka mer och producera mindre materiellt.
Här nedan är ett litet utsnitt ur den text jag skrev i ”brevet” som blev min gestaltning under förra kursen:
Om man ser på pedagogen som en konstnär, Joseph Beuys skulle nog inte ställa sig främmande inför tanken, så kunde man också leka med idén om att eleverna är materialet… ibland har inte materialet de egenskaper som man försökt att föreställa sig i sin planering, sitt skissande. Då måste man lära sig att tänka om, använda en annan teknik eller kanske uppfinna nya… allt för att försöka åstadkomma den perfekta gestaltningen/det ultimata lärandet/en konstruktiv utveckling. Man skulle också kunna se eleverna som medskapare i ett gigantiskt interaktivt verk där framtiden är en ständigt föränderlig gestaltning… förmodligen var det väl just detta Beuys menade då han påstod att ”varje människa är en konstnär”.
Och det är nog så att jag mer och mer börjar se mitt pedagogiska uppdrag som en konstnärlig process och något som faktiskt berikar mitt skapande och gör det meningsfullt/meningsskapande. Konsten och pedagogiken har smält samman och blivit ett och ibland har jag svårt att skilja dem åt. Förut vara jag lite rädd för detta men nu känns det bra...
...till och med ofrånkomligt.
Just nu jobbar jag med ett gäng ungdomar som är precis raka motsatsen.
Ibland funderar jag på om det är de som ska lära av mig eller om det är jag som borde lära av dem…
…slappna av lite och inte alltid vara så förbannat korrekt och rädd för att göra fel
Och jag tror att jag lärt mig en del av dem, på gott och ont… bara en sådan sak som att jag missat att vi har kurslitteratur… jag hade missat, eller jag har ett svagt minne av att jag visste men på något vis har jag ändå lyckats förtränga. Jag vet inte om jag skall vara lite stolt över det eller om jag skall bli upprörd, slita mitt hår och förbanna mig själv och min tankspriddhet. Min vän Julia, hon som känner mig väldigt väl, hon skulle säga BRA om hon visste.
Boken är i alla fall beställd och kommer vilken dag som helst och efter vad jag läst på mina vänners bloggar så kan jag se fram emot intressant läsning.
____________________________________________________________
Vad gäller mitt arbete med temat så trevar jag fortfarande efter vad jag egentligen längtar efter. Har jag någon stark längtan?
…och det har jag nog.
Jag har en längtan efter att förstå stora saker,,, jag rotar, trevar, vänder, vrider och slår knut på mig själv och tillvaron men utan att komma fram till något mer än att jag förstår ännu mindre. Också utan att lyckas förklara mer än vissa små delar och jag fattar inte hur jag skall bära sig åt för att förstå och förklara helheten.
Jag längtar efter att vara lite modigare, att våga kasta mig in i saker som jag inte är helt säker på att jag reder ut… det här året hade jag till exempel bestämt mig för att ta tag i mina rädslor. Gick ut starkt men fick kalla fötter och drog mig tillbaka. Kanske har jag fått nog av mod för ett tag, kanske måste jag bara få stanna upp och vila i det ny-trygga, det som så nyss var det o-trygga. Kanske måste jag vänta ett litet, litet tag innan jag vågar ta tag i schenskräck och prata-engelska-fobier.
____________________________________________________________
Idag hade jag ett intressant samtal med en ny bekantskap. Vi hade så mycket gemensamt, även om hon hade låååångt mer erfarenhet än mig, men det kändes så skönt att prata med någon som hade samma ”tänk” kring konst och pedagogik… och vi kunde dela erfarenheter och känna igen oss i varandras beskrivningar.
När hon lämnat mig på mitt kontor så förstod jag att allt det där jag sade i början av detta projektet är helt omöjligt för mig att införliva eftersom det skulle innebära ett steg tillbaka… jag är inte samma nu som för fem år sedan… den jag är idag VILL teoretisera, VILL tänka mer och producera mindre materiellt.
Här nedan är ett litet utsnitt ur den text jag skrev i ”brevet” som blev min gestaltning under förra kursen:
Om man ser på pedagogen som en konstnär, Joseph Beuys skulle nog inte ställa sig främmande inför tanken, så kunde man också leka med idén om att eleverna är materialet… ibland har inte materialet de egenskaper som man försökt att föreställa sig i sin planering, sitt skissande. Då måste man lära sig att tänka om, använda en annan teknik eller kanske uppfinna nya… allt för att försöka åstadkomma den perfekta gestaltningen/det ultimata lärandet/en konstruktiv utveckling. Man skulle också kunna se eleverna som medskapare i ett gigantiskt interaktivt verk där framtiden är en ständigt föränderlig gestaltning… förmodligen var det väl just detta Beuys menade då han påstod att ”varje människa är en konstnär”.
Och det är nog så att jag mer och mer börjar se mitt pedagogiska uppdrag som en konstnärlig process och något som faktiskt berikar mitt skapande och gör det meningsfullt/meningsskapande. Konsten och pedagogiken har smält samman och blivit ett och ibland har jag svårt att skilja dem åt. Förut vara jag lite rädd för detta men nu känns det bra...
...till och med ofrånkomligt.
måndag 4 maj 2009
fredag 24 april 2009
torsdag 23 april 2009
tisdag 21 april 2009
KAOSAR
Välordnade texter med tillhörande bilder blir sönderkaosat och komponerar till nytt innehåll, nya betydelser.
Jag klipper och tecknar och undrar fortfarande lite över vad jag håller på med men försöker skita i det.
Stod och bläddrade lite förstrött i Majakovskijs diktbok ”Jag” och hittade den här texten…
I gravhögar av böcker
där dikter ligger begravna,
ska ni upptäcka några stålblänkande rader-
lyft dem
med aktning och vördnad
ur graven,
de är gamla
men ännu hotfulla vapen
söndag 19 april 2009
LÄNGTAR UTANFÖR KROPPEN OCH UT UR BURKEN
Att prata om ”slumpen” som verktyg är nog egentligen lite klumpigt… i alla fall LÄNGTAR jag efter att arbeta lite mer ohämmat och oretuscherat (vilket förmodligen också kommer visa sig vara fel ordval).
Jag är oftast väldigt kontrollerad i mitt gestaltningsarbete. Jag har många idéer men prövar bara ett fåtal… har funderat en del på om detta beror på någon form av rädsla för att misslyckas… jag väljer bara att genomföra det som känns bra redan från början.
Jag brukar förklara detta med att ”jag skissar mycket i huvudet” – i det här projektet tänkte jag försöka skissa lite mer utanför kroppen.
I alla de projekt jag genomfört här på HDK har jag också jobbat mycket digitalt – nu vill jag ta mig utanför burken för ett tag utan att för den sakens skull förbjuda mig att använda den.
Jag är oftast väldigt kontrollerad i mitt gestaltningsarbete. Jag har många idéer men prövar bara ett fåtal… har funderat en del på om detta beror på någon form av rädsla för att misslyckas… jag väljer bara att genomföra det som känns bra redan från början.
Jag brukar förklara detta med att ”jag skissar mycket i huvudet” – i det här projektet tänkte jag försöka skissa lite mer utanför kroppen.
I alla de projekt jag genomfört här på HDK har jag också jobbat mycket digitalt – nu vill jag ta mig utanför burken för ett tag utan att för den sakens skull förbjuda mig att använda den.
fredag 17 april 2009
GÅRDAGENS INTRYCK OCH TANKAR - ord, bild och slumpen som verktyg
Igår var jag på Nordiska Akvarellmuséet och såg ADAM SAKS – LONESTAR, vi fick också en kort workshop kring gestaltning med ord och bild i kombination. Väldigt inspirerande. Kristian som guidade oss visade bilder och pratade kring hur olika konstnärer jobbar med text i sina verk… han nämnde att många textförfattare under sjuttiotalet använde sig av slumpen i sitt arbete. Som exempel tog han David Bowie som tydligen använt sig mycket av just slumpen då han komponerat texter.
Ett kul klipp på samma tema…
Öyvind Fahlström
Ett kul klipp på samma tema…
Öyvind Fahlström
onsdag 15 april 2009
Jag tror inte att jag är så bra på allt vad detta tema innebär...
Är inte så bra på längtan…
Min längtan övergår allt som oftast i otålighet
…vill att saker skall ske snabbt, snabbt, snabbt och bär ofta på en känsla av att jag är motarbetad.
Erik Berglin ställer sin kamera på självutlösaren och springer sedan fram och klättrar upp i olika saker för att se hur långt han hinner innan kameran knäpper av.
Min längtan övergår allt som oftast i otålighet
…vill att saker skall ske snabbt, snabbt, snabbt och bär ofta på en känsla av att jag är motarbetad.
Erik Berglin ställer sin kamera på självutlösaren och springer sedan fram och klättrar upp i olika saker för att se hur långt han hinner innan kameran knäpper av.
tisdag 14 april 2009
JAG TROR JAG LÄNGTAR EFTER ATT SLUTA TEORETISERA ALLT SÅ FÖRBANNAT FÖR ETT LITET TAG :)
Hittade den här lilla texten i en bok som tydligen tillhör Biblioteket på mitt gamla gymnasium… hoppsan!
Om du vill förstå allting kan du väl köpa ett uppslagsverk och läsa in
A-E, F-J, K-O, P-T, U-Ö
Sen behöver du inte vara rädd mer
Aldrig närma dig känslan,
fantasin och
det ofattbara
eller ens fråga dig
varför bladet är grönt
- du vet att det beror på klorofyllet – varför droppen skimrar av färg – du vet att det beror på ljusstrålens in- och utfallsvinkel
- Så skyddad
och så
förlorad.
Ur boken ”Här är jag var är du – tonårsdikter”, Tidens förlag.
Om du vill förstå allting kan du väl köpa ett uppslagsverk och läsa in
A-E, F-J, K-O, P-T, U-Ö
Sen behöver du inte vara rädd mer
Aldrig närma dig känslan,
fantasin och
det ofattbara
eller ens fråga dig
varför bladet är grönt
- du vet att det beror på klorofyllet – varför droppen skimrar av färg – du vet att det beror på ljusstrålens in- och utfallsvinkel
- Så skyddad
och så
förlorad.
Ur boken ”Här är jag var är du – tonårsdikter”, Tidens förlag.
onsdag 8 april 2009
ÖNSKAN-LÄNGTAN
Tänker att man talar om längtan när det gäller saknaden av en viss företeelse eller ett visst sammanhang… när det gäller begär efter prylar och dyl. är det väl snarare önskningar man talar om… eller är längtan och önskan samma sak?
Är en önskan något som man tror kan vara svår att få men ändå önskar att man hade och en längtan är till något specifikt som man vet kommer inträffa eller som man vet att man kommer få?
Jo men så är det nog…
Är en önskan något som man tror kan vara svår att få men ändå önskar att man hade och en längtan är till något specifikt som man vet kommer inträffa eller som man vet att man kommer få?
Jo men så är det nog…
tisdag 7 april 2009
omedvetet - medvetet
längtan
läng`tan subst., best. f. ~, n-genus ORDLED: längt-an• starkt inre behov av ngt som man en tid varit utan (el. aldrig haft) {eönskan}: hemlängtan; skönhetslängtan; ömhetslängtan; ~ efter sommaren; ~ till havet; ~ efter barnKONSTR.: ~ (efter el. till ngn el. ngt)HIST.: sedan yngre fornsvensk tid; fornsv. länktan
2009-04-07 Nationalencyklopedin • Ordbok
Tänker att längtan kan vara både medveten och omedveten. De senaste åren upplever jag inte att jag längtat så mycket, har haft fullspäckat schema med studier, arbete, man, barn och trivts bra med det eftersom jag har fått göra det jag velat. Men trots att jag inte burit på någon medveten längtan så…
Jag kan komma på mig själv med att jag faktiskt längtat efter olika saker men upptäcker det inte förrän det verkligen inträffar. Jag gillar det, att inte ha tid att längta aktivt så som man gjorde när man var liten… att längta gör tiden långsam. Jag gillar inte långsam tid, den gör mig lamslagen och loj. Långt mer tillfredsställande då att plötsligt slås av att man fått något man längtat efter utan att riktigt vetat om det.
Som den sköna känslan igår när jag för första gången på länge hade en heldag i ateljén… och våren var där och stannade upp tiden så att nuet infann sig. Våren och tid i ateljén hade jag verkligen längtat efter utan att jag riktigt visste om det.
läng`tan subst., best. f. ~, n-genus ORDLED: längt-an• starkt inre behov av ngt som man en tid varit utan (el. aldrig haft) {eönskan}: hemlängtan; skönhetslängtan; ömhetslängtan; ~ efter sommaren; ~ till havet; ~ efter barnKONSTR.: ~ (efter el. till ngn el. ngt)HIST.: sedan yngre fornsvensk tid; fornsv. länktan
2009-04-07 Nationalencyklopedin • Ordbok
Tänker att längtan kan vara både medveten och omedveten. De senaste åren upplever jag inte att jag längtat så mycket, har haft fullspäckat schema med studier, arbete, man, barn och trivts bra med det eftersom jag har fått göra det jag velat. Men trots att jag inte burit på någon medveten längtan så…
Jag kan komma på mig själv med att jag faktiskt längtat efter olika saker men upptäcker det inte förrän det verkligen inträffar. Jag gillar det, att inte ha tid att längta aktivt så som man gjorde när man var liten… att längta gör tiden långsam. Jag gillar inte långsam tid, den gör mig lamslagen och loj. Långt mer tillfredsställande då att plötsligt slås av att man fått något man längtat efter utan att riktigt vetat om det.
Som den sköna känslan igår när jag för första gången på länge hade en heldag i ateljén… och våren var där och stannade upp tiden så att nuet infann sig. Våren och tid i ateljén hade jag verkligen längtat efter utan att jag riktigt visste om det.
onsdag 1 april 2009
torsdag 26 mars 2009
fredag 20 mars 2009
SUMMERING
Mycket snack
Lite verkstad
Stor utveckling…
…dock osynlig.
Resultat:
INSIKT OM HUR TID SKALL FÖRVALTAS
Lite verkstad
Stor utveckling…
…dock osynlig.
Resultat:
INSIKT OM HUR TID SKALL FÖRVALTAS
torsdag 12 mars 2009
KREATIVITETEN: DET VERKLIGA KAPITALET
I Ny ungdom skriver man om skolans MTM-isering... Med detta menar man att skolan ständigt blir allt mer byråkratiserad och formaliserad och att detta leder till avpersonifiering av undervisningsprocessen. Man vill ha allt mer finmaskiga kontroller. Man kräver inte mer av barnen idag än tidigare men det stora behovet av bevis för hur mycket man lärt tar udden av själva lusten till att lära.
MTM
MTM, Methods-Time-Measurement, metod för arbetsstudier, utvecklade i USA under 1940-talet för främst tillverkningsarbete, men har senare kommit att anpassas till bl.a. konstruktions-, underhålls- och kontorsarbete. MTM används i kombination med statistiska metoder för att förbättra arbetsmetoder och sätta ackord. I svensk industri introducerades MTM omkring 1950 (Volvo Skövdeverken) och fick snabbt stor spridning. Metoderna förfinades i flera steg till större snabbhet, precision och applicerbarhet; sedermera även med datorstöd. MTM kritiserades starkt från fackligt håll under 1970-talet men har försvarat sin position. Svenska MTM-föreningen bildades 1955 (sammanslogs 1972 med Sveriges Rationaliseringsförening till Sveriges Rationaliseringsförbund, SRF), och 1957 bildades International MTM Directorate (IMD).
Litteraturanvisning
G. Luthman m.fl. (utg.), MTM i Sverige 1950-1990 (1990).
Källa NE.
Jag tänker att det beror på att man, trots läroplaners och kursplaners fina ord, egentligen fokuserar på att uppfostra goda producenter och framför allt konsumenter... att markanden och det gamal utslitna "TID ÄR PENGAR" får styra.
Tänker på hur det kunnat vara om man intog en helt anna hållning och värdesatte helt andra saker i samhället. I boken "Varje människa en konstnär" skriver författaren om hur Josef Boys ville se ett samhälle där marknaden och ekonomin inte sågs som kapital... det verkliga kapitalet är enligt honom människans inneboende kreativitet. Vi är alla medskapare av det gemensamma verket, samhället.
Jag tänker på pjäsen som sattes upp av mina teatervänner under gymnasietiden. Momo - eller kampen om tiden... tänker på tidstjuvar.
Ser på Kalla fakta och förundras än en gång över hur de högt uppsatta roffar åt sig av kakan medans de spelar lotto med våra pensionspengar.
Ser på hur finanskrisen sköts och hur företagsledare med månadslöner större än min årslön har mage att be de anstälda dra eller jobba för mindre pengar medans de filar på sina bonusavtal.
...utnyttja eller bli utnyttjad.
Tycker det är konstigt att revolutioner inte inträffar oftare!
MTM
MTM, Methods-Time-Measurement, metod för arbetsstudier, utvecklade i USA under 1940-talet för främst tillverkningsarbete, men har senare kommit att anpassas till bl.a. konstruktions-, underhålls- och kontorsarbete. MTM används i kombination med statistiska metoder för att förbättra arbetsmetoder och sätta ackord. I svensk industri introducerades MTM omkring 1950 (Volvo Skövdeverken) och fick snabbt stor spridning. Metoderna förfinades i flera steg till större snabbhet, precision och applicerbarhet; sedermera även med datorstöd. MTM kritiserades starkt från fackligt håll under 1970-talet men har försvarat sin position. Svenska MTM-föreningen bildades 1955 (sammanslogs 1972 med Sveriges Rationaliseringsförening till Sveriges Rationaliseringsförbund, SRF), och 1957 bildades International MTM Directorate (IMD).
Litteraturanvisning
G. Luthman m.fl. (utg.), MTM i Sverige 1950-1990 (1990).
Källa NE.
Jag tänker att det beror på att man, trots läroplaners och kursplaners fina ord, egentligen fokuserar på att uppfostra goda producenter och framför allt konsumenter... att markanden och det gamal utslitna "TID ÄR PENGAR" får styra.
Tänker på hur det kunnat vara om man intog en helt anna hållning och värdesatte helt andra saker i samhället. I boken "Varje människa en konstnär" skriver författaren om hur Josef Boys ville se ett samhälle där marknaden och ekonomin inte sågs som kapital... det verkliga kapitalet är enligt honom människans inneboende kreativitet. Vi är alla medskapare av det gemensamma verket, samhället.
Jag tänker på pjäsen som sattes upp av mina teatervänner under gymnasietiden. Momo - eller kampen om tiden... tänker på tidstjuvar.
Ser på Kalla fakta och förundras än en gång över hur de högt uppsatta roffar åt sig av kakan medans de spelar lotto med våra pensionspengar.
Ser på hur finanskrisen sköts och hur företagsledare med månadslöner större än min årslön har mage att be de anstälda dra eller jobba för mindre pengar medans de filar på sina bonusavtal.
...utnyttja eller bli utnyttjad.
Tycker det är konstigt att revolutioner inte inträffar oftare!
tisdag 10 mars 2009
TIDSPRESS och MTM-isering…
Hinner aldrig blogga. Skall försöka med ett längre inlägg inför fredagens seminarie som jag också skall försöka vara med på.
Hinner inte heller kommentera era bloggar men jag läser och tycker att ni alla är så jäkla bra och verkligen igång med full energi.
Är förvirrad i tiden och kom på igår att jag inte ens vet när den här kursen är slut. Hur lång tid är det kvar?
Efter att barnen nu äntligen flyttat in i eget sovrum så finns det plötsligt tid att läsa en stund innan man somnar. Vilken frihet! Har nu läst ut boken ”Ny ungdom” och tankarna rör sig nu kring MTM-isering och skola.
Iscensatt fotografi hägrar fortfarande. Skoltavlan har inte kommit på plats ännu men är på gång. Jobbar i brun-skala.
Peruken har vandrat runt kring familjemedlemmarna. Sonen var slående lik mig som liten då han fick på sig det långa röda.
Min M såg ut som bockstensmannen :)
Hinner inte heller kommentera era bloggar men jag läser och tycker att ni alla är så jäkla bra och verkligen igång med full energi.
Är förvirrad i tiden och kom på igår att jag inte ens vet när den här kursen är slut. Hur lång tid är det kvar?
Efter att barnen nu äntligen flyttat in i eget sovrum så finns det plötsligt tid att läsa en stund innan man somnar. Vilken frihet! Har nu läst ut boken ”Ny ungdom” och tankarna rör sig nu kring MTM-isering och skola.
Iscensatt fotografi hägrar fortfarande. Skoltavlan har inte kommit på plats ännu men är på gång. Jobbar i brun-skala.
Peruken har vandrat runt kring familjemedlemmarna. Sonen var slående lik mig som liten då han fick på sig det långa röda.
Min M såg ut som bockstensmannen :)
onsdag 4 mars 2009
Hair
Efter en het bjudningsduell igår på Tradera är jag nu lycklig ägare av en guldblond peruk...
Lite hårnostalgi :)
Lite hårnostalgi :)
måndag 2 mars 2009
ISCENSÄTTA KÄNSLOR
Tänker jobba lite med iscensatt fotografi. Har sökt med ljus och lykta efter en gammal skoltavla… ni vet en sådan där brun eller grön som fanns i skolorna innan whiteboarden.
Efter att ha letat förgäves och varit på väg att ge upp så kontaktade jag personalen på förskolan som idag huserar i min barndoms låg- och mellanstadieskola och där fanns det flera stycken… bara att hämta :)
Så nu har jag delar av min rekvisita... snart kan jag sätta igång… skulle bara behöva få tag i peruker också. Någon som vet vart jag skall leta?
Efter att ha letat förgäves och varit på väg att ge upp så kontaktade jag personalen på förskolan som idag huserar i min barndoms låg- och mellanstadieskola och där fanns det flera stycken… bara att hämta :)
Så nu har jag delar av min rekvisita... snart kan jag sätta igång… skulle bara behöva få tag i peruker också. Någon som vet vart jag skall leta?
torsdag 19 februari 2009
SKOLTID
Jag har upplevt min egen, halva för ett av mina barn och tagit del av fragment ur andra vuxnas och andra barns.
Det finns så mycket som gör mig ledsen och förbannad, så mycket som får mig att vilja förändra. Problemet är att jag inte vill vara där,,, i skolan. Om man ine vill vara i skolan är det inte helt idealiskt att ha utbildat sig till lärare men det finns hopp. Hopp om att lyckas skapa andra sammanhang. Nya platser utanför de gulteglade byggnaderna...
På vems villkor är barn i skolan? Denna plats som dom är förpliktigade att gå till varje dag i tio år eller mer. Tio år är en lång tid om man upplever att man inte passar in. Tio år är en lång tid ur en vuxens perspektiv... ännu längre ur ett barns.
Den här typen av formulär kommer nog de flesta lärare att någon gång stöta på... en del fyller snällt i och tänker att de är ju utbildade och kan ju sin sak. Andra gör som jag och vägrar... undrar just vilken diagnos de skulle ge mig om de fick chansen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
