slutligen...

Glöm inte

Var god avsluta affären
och publiceraresultaten.
Ryckigt och konstlöst, javisst,
men nödvändigt, innan eftertanken
åter skakar på sitt huvud
och säger nej.
Minns hur det var: vandringslusten
i blåsten på vägarna.
(Ur: "En gång till häst", Bo Grandien)

ATT UTTRYCKA ARG LÄNGTAN MINDRE ARGT

...att visa missnöje och ifrågasätta utan att behöva agera varken myndig vuxen eller korrekt politiker.

Att berätta utan att skriva på näsan.

Att ifrågasätta utan att ha rätta svaret.

Att tillåtas vara otydlig och ha vaga funderingar.

-Du äger min berättelse.

VAGA IDÈER OCH HUVUDBRY

Jag har en liten grej på gång…

Har funderat och funderat, försökt jobba mig ner till kärnan av vad jag håller på med, vad som är min längtan… mixar sedan detta med de senaste veckornas intryck och diskussioner.

Måste bara tänka lite till… lite klurigt är det.

Fortsättning följer :)

Äh, va fan...

När jag slår mig ner vid frukostbordet landar en liten
Med hjälp av den överför vi budskap till och mottager information från
Så är det i varje fall bättre än att gå bar på ena foten
täckta av sjöstjärnornas armar. Över undervattenslandskapet
är vackra. Mitt ansikte är alldeles leende
vindla genom passet. Vid vägen var en bäck och längre

Människan och talgoxen – två varelser i två skilda världar?
i detta kapitlet avser jag att vidga och fördjupa synen på kommunikationsprocessen
jag har ingenting emot att titta upp från kapten Haddock och dupontarna
-försiktigt, försiktigt!
Jag strålar ut helt olika attityder beroende på mina tankar
fick inte syn på det förrän man var alldeles inpå

Ref: Talgoxens livsuppgift är att följa sitt nedärvda instinktiva
annan ordning. Hos dem börjar bearbetningssamtalen med den mobbade
Vem tar nästa runda?

...det här blir INTE bra!!!

TILBAKA I SLUMPEN

Vad tar jag med mig idag egentligen… att det är skönt att få tid att diskutera och vända och vrida i grupp men att det fortfarande är jag som bestämmer reglerna för mitt eget skapande :)

Inga svar men många kloka tankar att bearbeta och befrukta med sina egna.
Så vart börjar jag då?

Bilderna får ligga åt sidan ett tag, jag fortsätter att jobba med text och jag gör det med tipset om poeten Roberth Ericsson i bakhuvudet.

Jag tänker mig en text uppbyggd som en sång och reglerna lyder enligt följande.

Sex böcker numrerade från 1 till 6.

Första versen byggs upp av:
Första boken, första raden, första kapitlet.
Andra boken, andra raden, första kapitlet.
Tredje boken, tredje raden, första kapitlet.
Fjärde boken, fjärde raden, första kapitlet.
Femte boken, femte raden, första kapitlet.
Sjätte boken, sjätte raden, första kapitlet.

Andra versen byggs upp av:
Första boken, första raden, andra kapitlet.
Andra boken, andra raden, andra kapitlet.
Tredje boken, tredje raden, andra kapitlet.
Fjärde boken, fjärde raden, andra kapitlet.
Femte boken, femte raden, andra kapitlet.
Sjätte boken, sjätte raden, andra kapitlet.

Refräng byggs av:
Första boken, första raden, sista kapitlet.
Andra boken, näst sista raden, sista kapitlet.
Tredje boken, sista raden, sista kapitlet.

Tredje versen byggs upp av:
Första boken, första raden, tredje kapitlet.
Andra boken, andra raden, tredje kapitlet.
Tredje boken, tredje raden, tredje kapitlet.
Fjärde boken, fjärde raden, tredje kapitlet.
Femte boken, femte raden, tredje kapitlet.
Sjätte boken, sjätte raden, tredje kapitlet.

Ref.

Fjärde versen byggs upp av:
Första boken, första raden, fjärde kapitlet.
Andra boken, andra raden, fjärde kapitlet.
Tredje boken, tredje raden, fjärde kapitlet.
Fjärde boken, fjärde raden, fjärde kapitlet.
Femte boken, femte raden, fjärde kapitlet.
Sjätte boken, sjätte raden, fjärde kapitlet.

...så får vi se vad det kan bli :)

SJÄLVRANNSAKAN

Jag är helt klart överenergisk (utan att vara psykoterapeut har jag ställt den diagnosen på mig själv).
Just nu jobbar jag med ett gäng ungdomar som är precis raka motsatsen.
Ibland funderar jag på om det är de som ska lära av mig eller om det är jag som borde lära av dem…

…slappna av lite och inte alltid vara så förbannat korrekt och rädd för att göra fel
Och jag tror att jag lärt mig en del av dem, på gott och ont… bara en sådan sak som att jag missat att vi har kurslitteratur… jag hade missat, eller jag har ett svagt minne av att jag visste men på något vis har jag ändå lyckats förtränga. Jag vet inte om jag skall vara lite stolt över det eller om jag skall bli upprörd, slita mitt hår och förbanna mig själv och min tankspriddhet. Min vän Julia, hon som känner mig väldigt väl, hon skulle säga BRA om hon visste.

Boken är i alla fall beställd och kommer vilken dag som helst och efter vad jag läst på mina vänners bloggar så kan jag se fram emot intressant läsning.
____________________________________________________________

Vad gäller mitt arbete med temat så trevar jag fortfarande efter vad jag egentligen längtar efter. Har jag någon stark längtan?

…och det har jag nog.

Jag har en längtan efter att förstå stora saker,,, jag rotar, trevar, vänder, vrider och slår knut på mig själv och tillvaron men utan att komma fram till något mer än att jag förstår ännu mindre. Också utan att lyckas förklara mer än vissa små delar och jag fattar inte hur jag skall bära sig åt för att förstå och förklara helheten.

Jag längtar efter att vara lite modigare, att våga kasta mig in i saker som jag inte är helt säker på att jag reder ut… det här året hade jag till exempel bestämt mig för att ta tag i mina rädslor. Gick ut starkt men fick kalla fötter och drog mig tillbaka. Kanske har jag fått nog av mod för ett tag, kanske måste jag bara få stanna upp och vila i det ny-trygga, det som så nyss var det o-trygga. Kanske måste jag vänta ett litet, litet tag innan jag vågar ta tag i schenskräck och prata-engelska-fobier.
____________________________________________________________

Idag hade jag ett intressant samtal med en ny bekantskap. Vi hade så mycket gemensamt, även om hon hade låååångt mer erfarenhet än mig, men det kändes så skönt att prata med någon som hade samma ”tänk” kring konst och pedagogik… och vi kunde dela erfarenheter och känna igen oss i varandras beskrivningar.

När hon lämnat mig på mitt kontor så förstod jag att allt det där jag sade i början av detta projektet är helt omöjligt för mig att införliva eftersom det skulle innebära ett steg tillbaka… jag är inte samma nu som för fem år sedan… den jag är idag VILL teoretisera, VILL tänka mer och producera mindre materiellt.
Här nedan är ett litet utsnitt ur den text jag skrev i ”brevet” som blev min gestaltning under förra kursen:

Om man ser på pedagogen som en konstnär, Joseph Beuys skulle nog inte ställa sig främmande inför tanken, så kunde man också leka med idén om att eleverna är materialet… ibland har inte materialet de egenskaper som man försökt att föreställa sig i sin planering, sitt skissande. Då måste man lära sig att tänka om, använda en annan teknik eller kanske uppfinna nya… allt för att försöka åstadkomma den perfekta gestaltningen/det ultimata lärandet/en konstruktiv utveckling. Man skulle också kunna se eleverna som medskapare i ett gigantiskt interaktivt verk där framtiden är en ständigt föränderlig gestaltning… förmodligen var det väl just detta Beuys menade då han påstod att ”varje människa är en konstnär”.

Och det är nog så att jag mer och mer börjar se mitt pedagogiska uppdrag som en konstnärlig process och något som faktiskt berikar mitt skapande och gör det meningsfullt/meningsskapande. Konsten och pedagogiken har smält samman och blivit ett och ibland har jag svårt att skilja dem åt. Förut vara jag lite rädd för detta men nu känns det bra...

...till och med ofrånkomligt.

Ett möte i skogen

Vi tittade länge, länge på varandra...