BYGGER BO I MARKEN

KAOSAR

Välordnade texter med tillhörande bilder blir sönderkaosat och komponerar till nytt innehåll, nya betydelser.

Jag klipper och tecknar och undrar fortfarande lite över vad jag håller på med men försöker skita i det.

Stod och bläddrade lite förstrött i Majakovskijs diktbok ”Jag” och hittade den här texten…

I gravhögar av böcker

där dikter ligger begravna,

ska ni upptäcka några stålblänkande rader-

lyft dem

med aktning och vördnad

ur graven,

de är gamla

men ännu hotfulla vapen

…tänker att det på något sätt säger något om vad jag håller på med men jag kan ha fel.

LÄNGTAR UTANFÖR KROPPEN OCH UT UR BURKEN

Att prata om ”slumpen” som verktyg är nog egentligen lite klumpigt… i alla fall LÄNGTAR jag efter att arbeta lite mer ohämmat och oretuscherat (vilket förmodligen också kommer visa sig vara fel ordval).

Jag är oftast väldigt kontrollerad i mitt gestaltningsarbete. Jag har många idéer men prövar bara ett fåtal… har funderat en del på om detta beror på någon form av rädsla för att misslyckas… jag väljer bara att genomföra det som känns bra redan från början.

Jag brukar förklara detta med att ”jag skissar mycket i huvudet” – i det här projektet tänkte jag försöka skissa lite mer utanför kroppen.

I alla de projekt jag genomfört här på HDK har jag också jobbat mycket digitalt – nu vill jag ta mig utanför burken för ett tag utan att för den sakens skull förbjuda mig att använda den.

Okay...

...slumpen som verktyg...

...ett gammalt lexikon som material.

Vi får se vart det bär :)

GÅRDAGENS INTRYCK OCH TANKAR - ord, bild och slumpen som verktyg

Igår var jag på Nordiska Akvarellmuséet och såg ADAM SAKS – LONESTAR, vi fick också en kort workshop kring gestaltning med ord och bild i kombination. Väldigt inspirerande. Kristian som guidade oss visade bilder och pratade kring hur olika konstnärer jobbar med text i sina verk… han nämnde att många textförfattare under sjuttiotalet använde sig av slumpen i sitt arbete. Som exempel tog han David Bowie som tydligen använt sig mycket av just slumpen då han komponerat texter.
Ett kul klipp på samma tema…

Öyvind Fahlström

Jag tror inte att jag är så bra på allt vad detta tema innebär...

Är inte så bra på längtan…

Min längtan övergår allt som oftast i otålighet
…vill att saker skall ske snabbt, snabbt, snabbt och bär ofta på en känsla av att jag är motarbetad.

Erik Berglin ställer sin kamera på självutlösaren och springer sedan fram och klättrar upp i olika saker för att se hur långt han hinner innan kameran knäpper av.

JAG TROR JAG LÄNGTAR EFTER ATT SLUTA TEORETISERA ALLT SÅ FÖRBANNAT FÖR ETT LITET TAG :)

Hittade den här lilla texten i en bok som tydligen tillhör Biblioteket på mitt gamla gymnasium… hoppsan!

Om du vill förstå allting kan du väl köpa ett uppslagsverk och läsa in
A-E, F-J, K-O, P-T, U-Ö

Sen behöver du inte vara rädd mer

Aldrig närma dig känslan,
fantasin och
det ofattbara
eller ens fråga dig
varför bladet är grönt
- du vet att det beror på klorofyllet – varför droppen skimrar av färg – du vet att det beror på ljusstrålens in- och utfallsvinkel

- Så skyddad
och så


förlorad.

Ur boken ”Här är jag var är du – tonårsdikter”, Tidens förlag.

ÖNSKAN-LÄNGTAN

Tänker att man talar om längtan när det gäller saknaden av en viss företeelse eller ett visst sammanhang… när det gäller begär efter prylar och dyl. är det väl snarare önskningar man talar om… eller är längtan och önskan samma sak?

Är en önskan något som man tror kan vara svår att få men ändå önskar att man hade och en längtan är till något specifikt som man vet kommer inträffa eller som man vet att man kommer få?

Jo men så är det nog…

omedvetet - medvetet

längtan
läng`tan subst., best. f. ~, n-genus ORDLED: längt-an• starkt inre behov av ngt som man en tid varit utan (el. aldrig haft) {eönskan}: hemlängtan; skönhetslängtan; ömhetslängtan; ~ efter sommaren; ~ till havet; ~ efter barnKONSTR.: ~ (efter el. till ngn el. ngt)HIST.: sedan yngre fornsvensk tid; fornsv. länktan
2009-04-07 Nationalencyklopedin • Ordbok

Tänker att längtan kan vara både medveten och omedveten. De senaste åren upplever jag inte att jag längtat så mycket, har haft fullspäckat schema med studier, arbete, man, barn och trivts bra med det eftersom jag har fått göra det jag velat. Men trots att jag inte burit på någon medveten längtan så…

Jag kan komma på mig själv med att jag faktiskt längtat efter olika saker men upptäcker det inte förrän det verkligen inträffar. Jag gillar det, att inte ha tid att längta aktivt så som man gjorde när man var liten… att längta gör tiden långsam. Jag gillar inte långsam tid, den gör mig lamslagen och loj. Långt mer tillfredsställande då att plötsligt slås av att man fått något man längtat efter utan att riktigt vetat om det.

Som den sköna känslan igår när jag för första gången på länge hade en heldag i ateljén… och våren var där och stannade upp tiden så att nuet infann sig. Våren och tid i ateljén hade jag verkligen längtat efter utan att jag riktigt visste om det.

LÄNGTAN